Varför dessa dystra miner
lyckoriket är ju här!
Det vi alltid längtat efter:
slippa slit som proletär.
Det som männskan alltid drömt om
har ju inträffat till sist,
när maskinerna tar över
allt jobb som är tungt och trist.

Forna utopister drömde
om en framtid som vår, just
när vi lediga och fria
gjorde det vi hade lust.
Ändå är vi inte nöjda
utan fyllda av förtret,
detta att vi slipper knega
kallar vi arbetslöshet.

Varför dessa sura miner
varför denna bitterhet
när det erbjuds oss så många sorters fritidsverksamhet.
Ja, med bidrag ifrån staten
är det sörjt för vårat väl,
vi kan gå på datakurser
vi kan odla våran själ.

Fast det blivit som vi ville
fast vi slipper slaverit
så känns livet meningslöst
och tomt förutan släp och slit.
Allt det monotona jobbet
som nu robotarna gör,
tycker vi de tagit från oss
det förbannar vi dem för.
Är arbetet livets värde
är vi inget utan det?
Slita, släpa för nån annan
är det livets mening det?
Har vi inget egenvärde
utan löneslaveri?
Svårt det är att vara fången
svårast är att vara fri.

Text & musik: Finn Zetterholm

varför all denna förtret
när det erbjuds oss så många
sorters fritidsverksamhet.
Vi kan vidareutbilda oss
på oändligt många vis sätt

förbannar vi och svär