Min käraste är på en resa
Hon bor i ett främmande land
hon skyggar för min beröring
och drar sig undan min hand
Hon bär inga tydliga tecken
hon har inga synliga spår
men skuggor av oro fladdrar
i hennes ögonvrår
Lämna mig inte, stanna ett tag
så går det ännu en dag

Den som lever med dagliga plågor
och otydlig sjukdomsbild
får vara sparsam med frågor
och oändligt tålamodsfylld
Vi bär på hemliga mönster
i våra kroppars hus
i min kärastes ögons fönster
brinner ett oroligt ljus
Lämna mig inte, stanna ett tag
så går det ännu en dag

Den som reser i sällskap med smärtan
får färdas i obanad mark
samma ensamma fågel sjunger
som när lågorna steg runt Jeanne D´Arc
Samma månbelysta raviner
och samma törnrossnår
samma dagliga dos mediciner
samma hemlighet som i går
Lämna mig inte, stanna ett tag
så går det ännu en dag

Min käraste är på en resa
hon färdas mest nattetid
jag kan höra ljudet av hennes
steg i rummet bredvid
Hon bär inga tydliga tecken
hon har inga synliga spår
men skuggor av oro fladdrar
i hennes ögonvrår
Lämna mig inte, stanna ett tag
så går det ännu en dag
……..
Text & musik:
Finn Zetterholm