Gitarren är ett barn av trä
ett barn som skrattar, gråter, kvider
du sjöng för oss som satt bredvid er
och barnet bar du ofta i ditt knä.

Molnens ridå går upp -entré
en ensam måne över havet skrider
så får du sova sent omsider
i stormens öga blir det plötsligt lä

Den som är förberedd för natten
den mörka kusten kan han lungt betrakta
från akterdäcket när han lämnar hamn

Så skriver vi ditt namn i vatten
och träbarnet vi lyfter sakta
för sista gången ur ditt allvars famn.

Text & musik: Finn Zetterholm