Förr hördes ofta minutvalsen av Chopin, men det var längesen
nu sjungs procentvalsen av ett annat gäng och med en annan refräng.
Det är ett evigt malande och skvalande på samma ton,
om överhäng och om kompensation
i tidningar, i radio och i TV hör man i ett kör från grymtande fackbasars kör:
Det är Bertil Jonsson och Inger Olsson
och Ylva Johansson och Marianne Krans
dom sticker ut hakan och slåss om kakan om varje bullbit och wienerkrans
dom kverulerar och protesterar: -Åh, titta där: han fick mer än mej!
Den hära biten den är för liten, vi säger nej!

Varje facklig bas, orerar med darr och emfas:
Det är just vi som ska få, två komma två, vi vädjar så folk ska förstå.
Vi vädjar till tredje man: att tänka mer på varann ( mest på oss, förståss)
av rent solidariska skäl, ska just vi ha mest för vår del.

O, TCO -S, KTK, vem är det mest synd om då?
Att höra på valsen är hemskt, för alla har det ju sämst.
LO, SIF, Kommunal, alla mal om förfärliga kval,
hör hur procentvalsen går, över ömma och trampade tår,
vi har hamnat efter i år, så nu är turen vår.
Chans till ett klipp, gruppegotripp, man vet ju hur valserna går.
Ja, det är det enda man vet, visst får dom sin följsamhet
för löner och skatter och priser följs åt, det är det som blir följsamhet det.

Förr hördes ofta en vals av Chopin, den tog precis en minut
nu hörs procentvalsens gnidna refräng och den tar aldrig slut.

Text & musik: Finn Zetterholm