Det var en gång för längesen en sångare, ni vet
som sjöng så vackert så att både djur och stenar grät.
Till Hades gick han och bevekte underjordens gud
som gav honom tillbaka hans älskade brud.
Sångare och gycklare, bard och musikant,
trubadur, poet, jonglör , diktare, vagant
drömmare och lekare
underjordsbevekare -
barn av barn och dårar
som hjärtat rör till tårar.

När konung Saul blev rädd för mörkret i sin egen själ
då bad han att få lyssna till Davids harpospel.
Och David spelade för konung Saul så han fick tröst
då vek den onda anden bort som hade tyngt hans bröst.
Refr.

Det går en stig som slingrar sig tillbaka tusen år
där sitter det en faun och sjunger i ett törnrossnår.
En sång av skymningsande , en låt av fågeldrill
den lyder inga lagar, den spelar som den vill.
Refr.

O fattigprins som dröjer vid min bädd i gryningen
så sjung för mig och spela dina visor om igen.
Ge liv åt mina drömmar och stärk mig i min tro
och skingra mina tankar och vagga mig till ro.
Refr.

Är du den vän jag söker som helar hjärtats sår
du Richard Lejonhjärta som i tunnelbanan står
och sjunger om din odödliga kärlek än en gång
för att beveka människor och gudar med din sång.
Sångare och gycklare, bard och musikant
trubadur, poet, jonglör, diktare, vagant
drömmare och lekare
underjordsbevekare
barn av barn och dårar
som hjärtat rör till tårar.

Text & musik: Finn Zetterholm