Jag minns min natt med chefen -Det är ensamt på toppen, sa chefen
vi var på konferens min familj förstår inte mej
det var dagordning, lunch och debatter men en chef vill också ha värme
drinkar och sällskapsdans det är därför jag kallat på dej
chefens gråa och skarpa blick chefen tog plats i fåtöljen
var, minns jag , fuktig och varm blicken var tung och disträ
var vänlig och kom till mitt rum,sa chefen jag snubblade över portföljen
och grep min skälvande arm och landade i chefens knä

Det här var i bokslutens tid Jag kände en hand runt midjan
i overheadapparaternas månad nu började chefen bli ful
höstlöven föll framför Standard Hotell men jag svalde mina protester
med guldglans som bara var lånad vid ett löfte om bonus till jul
solen sjönk som en dollarkurs jag förstod vad som komma skulle
mörkret drog över trakten här satt jag på ett hotell
nu skulle vinsten bärgas mitt på en jäsande bulle
av den ekonomiska makten det var som en billig novell

Jag minns i detalj korridoren Chefen drog av mig kostymen
inte ett ord fick jag fram hon löste sitt långa hår
jag var som mjukost i låren hon lyfte sin kjol till midjan
och mör som ett offerlamm och slet sönder sin trosas resår
när chefen stack nyckeln i hålet hon grep mig om sadelknappen
var handen bestämd och stark och med ett primalskriksvrål
jag kände mig som en svensk krona red hon med strama tyglar i natten
jämförd med tyska mark mot nya och kärva mål.

Text & musik: Finn Zetterholm & Rune Andersson