Det stod en häst med vingar Så stod han där och tvekade
på en pelare en gång alltmedan tiden led
högt uppe över jorden och människorna väntade
där solen har sin sång då kom där ett besked
Det var en stolt och vacker syn Den man ni ser på pelarns topp
med hästen mot den blåa skyn den mannen flyger aldrig opp
på hästens ena vinge för nu har foten rostat
stod en man beredd till språng. så han måste hämtas ned.

Han stod med höjda armar Han kunde inte lyfta
och hela kroppen spänd och flyga någonstans
med ansiktet mot rymden han väntade för länge
och sin blick av solen tänd han hade mist sin chans
Bara ett litet steg att ta Sin frihet hade mannen mist
om en sekund så flyger jag han tvekade så att till sist
min ena fot är lyftad det var för sent att ta den
och min syn mot himlen vänd. den var inte längre hans.

Och folk från när och fjärran Så står du där och tvekar
kom och såg på denna man med din vilja i en korg
så stod dom där och pekade det finns så många vägar
och sade till varann: som bär från furstens borg
-Se på den fria människan Och om du inte väljer en
han är på väg, snart lyfter han förlorar du den friheten
mot nya djärva mål då har nån annan tagit den
en sådan skön symbol. och sålt på stadens torg.

Så gick det många nätter Det stod en häst med vingar
så gick det många dar på en pelare en gång
och regnen kom och upphörde högt uppe över jorden
och solen lyste klar där solen har sin sång
Det var ett enda litet steg Det var en stolt och vacker syn
som krävdes för att komma iväg med hästen mot den blåa skyn
men där på hästens vinge på hästens ena vinge
alltjämt stod mannen kvar. stod en man beredd till språng.

Text & musik: Finn Zetterholm