FINGRARNA PÅ SPEGELN

Så står jag här igen I denna isblå tid
bland alla dina ringar när träden står så bara
på spegeln syns det spår och ingenting syns nog
av barnens tio fingrar som orsak för att vara
Så kladdar dom med händerna Så väntar vi på någon
på spegeln i ett kör som ska komma utanför
det är sin egen skepnad med ansiktet mot rutan tryckt
som barnen tydliggör precis som barnet gör

Som vattnet i en brunn Så föds jag varje dag
när stenen rör dess yta i ditt ögas regnbågshinna
ses bilden lösas upp med samma längtan att bli sedd
och anletsdragen flyta och samma rädsla att försvinna
Du ser dig men är ändå skild Så söker man betydelse
från den du står framför nån att bli synlig för
och trevar på din spegelbild en plats i någon annans värld
precis som barnet gör precis som barnet gör

Som spindeln i sitt nät Som bladet får sin form
bekräftar morgondaggen i varje stams förgrening
som fingertoppens blod som kupan av en hand
bekräftar rosentaggen blir fågelungens mening
Som linjerna i handen Så fullbordas ditt ansikte
i all sin tydlighet av händerna som rör
bekräftar ensamheten vid dina ögon och läppar
precis som barnet vet precis som barnet gör


Text & musik: Finn Zetterholm