"Jag ser
uppå dina ögon att du har en annan kär", börjar folkvisan.
Blicken förråder oss, det finns det många vittnesbörd
om. Professionella kortspelare har färgade glasögon för att inte
ögonen ska avslöja dem. Små förändringar av pupillen
och iris speglar människans sinnesstämning och kanske också
karaktären. Den enögde nazistkommendanden i ett utrotningsläger
lät en liten judepojke gissa vilket av hans ögon som var av emalj.
Gissade han rätt skulle han slippa gaskammaren. Pojken pekade direkt på
emaljögat och när kommendanten frågade hur han kunde vara så
säker svarade pojken att det ögat såg så mänskligt
ut.
"Utav alla våra sinnen är synen visserligen den vidsträcktaste"
skriver Johan Fischerström 1769 i "Den enfaldige naturforskaren"
."Alla de objecta som människor och djur hava framför ögonen
måla sig lika på deras ögon- hinnor. Vid vart och ett ögonkast
förnyas denna synebild. Vilken oändlighet av underverk! "
Bibelns skapelseberättelse börjar med att Gud framkallar ljuset. Ljuset
är förutsättning för allt liv. När ljuset träffar
ögat blir vi seende. I många religioner symboliserar ögat den
allseende Guden och visheten. I grekisk mytologi är ögat symbolen
för Apollon som är solen: himlens skådande öga.
"Hjärtats öga ser allt" säger indianerna.
Att se är att föreställa sig. Hjärnan lägger till detaljer
och skapar sådant ögat inte uppfattar. Vi tycker oss se. Hur själva
ögat fungerar är noga utforskat, men hjärnans tolkning av bilderna
är en svårförklarlig process. Vi har alla sett bilden i psykologin
som kan föreställa både en ung kvinna i hatt och en gammal gummas
ansikte. Varseblivningen påverkas av ens inställning, känslor
och stämningsläge. Poliserna i skogen som spanade efter en farlig
brottsling kastade sig ner i skydd, när de såg en bösspipa.
Bösspipan var en tomflaska.
För 50 år sedan tog vi emot 50.000 dagliga synintryck. Idag tar vi
emot 250.000. Men redan på 1600-talet sprängdes gränserna för
människans synfält av den nyuppfunna kikaren och mikroskopet. Synen
är det enda sinnet som via tekniken oupphörligen vidgas . Men industrisamhället
kräver sin tribut, och synnerverna sätts på hårda prov.
Idag talar vi ofta om informationsstress. Att köra bil i en modern storstad
kräver egentligen att kunna se blixtsnabbt åt alla håll på
en gång. Film och TV:s utveckling där bildväxlingarna sker allt
tätare, ställer högre krav på vårt seende och vår
uppfattningsförmåga. Vi klagar över huvudvärk och trötthet
i ögonen. Ändå är synnervernas kapacitet otrolig: när
du läser den här texten far ögonen fram och tillbaka hundra gånger
i sekunden!
De flesta synintrycken sorterar vi omedvetet bort. I synminnet finns allt lagrat
som gör att vi kan identifiera oss i världen: människor, ting,
symboler och bokstäver. Synminnet är häpnadsväckande flexibelt:
också moderna datorer har svårt att avläsa handskrivna bokstäver
och siffror. Men människans ögon klarar av att tolka den mest besynnerliga
handstil, vi kan se en tvåa även om den, som i Hasse & Tages
sketch om krognotan, ser ut som en liten svan.
Vi har i själva verket en sorts allmänbegrepp av tingen lagrade i
vårt synminne, något som också intresserat filosoferna. "Detta
är ett bord" säger
vi med visshet, fast bordet kan se ut nästan hur som helst. Syncentrum
i hjärnan har lagrat en massa olika bord till ett allmänt bordsbegrepp.
Bordet kan ha fyra, sex eller ett ben, vara runt, fyrkantigt, ovalt, lågt
eller högt. Och även om bordet inte står där bord brukar
göra utan befinner sig i munnen på en krokodil skulle vi ändå
kunna identifiera det.
"Färg är en makt som direkt påverkar själen"
sa konstnären Vassily Kandinsky. "My baby´s gonna leave me and
i feel so blue" sjunger blues- sångaren. En del människor kan
se färger när de hör vissa tonarter. Symbolisterna som den franske
diktaren Rimbaud frossade i gränsöverskridande sinnesanalogier och
färgbeskrivningar: "Havet är grönt, så dunkelt absintgrönt",
skriver Strindberg i en dikt.
Det första vi lägger märke till hos en annan människa är
ögonen. Blir vi attraherade märks det. Pupillerna blir större
när människan ser något hon begär. Det är kroppens
sätt att bättre kunna iaktta vad som händer i ett viktigt ögonblick.
Vi talar om kärlek vid första ögonkastet. Men minnet av ett par
ögon kan förfölja oss hela livet. Som Gunnar Ekelöf skrev:
Jag såg ett par varma ögon
jag glömde dem aldrig...
Finn Zetterholm