LÄS: Heiligenstadttestamentet. ( s.30, Folke Törnblom) . Vem har skrivit
detta?
Bakgrund till min artikel i DN 1994. Jag hade länge retat mig på
en viss sorts ljudterror, nämligen krogmusiken. Jag läser den (LÄS).
Om responsen. Jag har tänkt en del över det här med vår
ljudmiljö och försökt sätta in det i lite större perspektiv.
Några spridda reflektioner om det.
I begynnelsen
var ordet. Så står det i bibeln. Gud sa: -Varde ljus, han måste
alltså ha pratat innan ljuset kom. Om det var musik samtidigt, står
det inget i manuset om. Kanske filmmusik Den antike vältalaren Demosthenes
lärde sig talkonsten genom att ha kiselstenar i munnen och genom att gå
ner till stranden och överrösta stormens brus. En svensk pub har en
medelljudnivå på ungefär 90 decibel. Den svenske Demosthenes
idag får väl stoppa in en prilla och går till Sloppys bar för
att krogskola rösten. För om man ska prata där gäller det
att ha rätt röstteknik. Dom som ofta går på lokal har
tränade röster för de ljudattacker dom utsätts för.
Där pågår en sorts krig. Eller ivarjefall ett ständigt
akustiskt krogslagsmål. Det är inte så lätt att försvara
sig mot det. Man måste lägga sig på en smal frekvens som inte
är upptagen av musiken. Självklart måste man prata oerhört
högt, men man kan inte skrika för mycket, då står man
inte distansen ut hela kvällen. Det är ungefär som att sjunga
Wagner, fast tvärtom s.a.s. De orutinerade avslöjar sig genast. Dom
som börjar med att i det motsatta könets öra skrika: VAD HETER
DU? VAR KOMMER DU IFRÅN? Öppnar man så blir stämbanden
snabbt utslagna.
Det handlar alltså inte bara om hörseln utan om talet också,
som utsätts för stora påfrestningar. Två aktuella exempel
på hörsel och röstskador: Ex med värnpliktiga som skulle
lyssna på sonar efter u-båtar. vars öron var för-störda
av freestyle. Adolf Fredriks musikskola som inte får tag i barn med natur-vackra
röster för att rösterna är sönderskrikna.
Det lilla barnets hörsel är fulländad. Redan som foster hör
barnet mycket
av ljuden utifrån: det spritter till vid häftiga ljud. Många
mammor sjunger för sina ofödda telningar och att barnen tar till sig
sångerna finns bekräftat med experiment. När det nyfödda
barnet suger på nappen kan man mäta sugintensiteten. Spelar man samma
sång för babyn som den fick höra i sin mammas mage suger den
ivrigare.
Våra två öron använder vi för att lokalisera en ljudkälla.
Genom att ljudet når det ena örat bråkdelen av en sekund före
det andra kan vi bestämma var ljudet kommer ifrån med bara ett par
graders felmarginal - en förutsättning för lyckad jakt för
våra förfäder.
Bullret är ett av det moderna samhällets svåraste miljöproblem.
Nedsatt hörsel
är en välfärdsåkomma. På senare år har bullerskadorna
på arbetsplatserna minskat, det är i stället fritidsbullret
som ökat. Att rockkonserter eller freestyle på hög nivå
har givit mången tonåring bestående hörselskador vet
vi, men en vanlig pipleksak kan faktisk också ge skador, om den kommer
för nära babyns öron.
Många säger sig inte kunna leva utan musik. De har den ständigt
runt sig. Unga som får egen lya har stereon som enda möbel, dom sover
på golvet på en madrass. Folk somnar och vaknar till musik, bär
den i örat till och från jobbet och på många arbetsplatser
spelar den ständigt. Den finns i varhus, i hissar, i telefonköer,
på gator, på badstränder. (EX med Bengt Sändh och Finn
i Karlstad) Att prata A Capella, utan komp, utan musikbakgrund, verkar nästan
lite perverst idag. Det låter så naket och konstigt på något
vis.
Man hör inte heller vad någon annan säger längre, förr
hörde man ofta lösryckta repliker, det kunde vara nog så spännande.
Men som i spionromaner när man sätter på vattenkranen eller
radion när man inte vill bli avlyssnad, fungerar musiken som en slags störningssändare,
som en barriär mellan oss, som en rustning som skyddar oss från varandra.
Helt i tidens anda.
Musiken fyller många funktioner idag. Fast mest tror jag den bara fyller
tomrum. Fyller ut tystnaden. Ungefär som man fyller igen en sjö. Jag
inbillar mig att man kan drabbas av musikalisk utmattning, precis som av för
mycket mat, eller för många intryck eller bilder av katastrofer..
Sinnesorganen reagerar med själbevarelsedrift, de stänger omedvetet
av. Ofta funderar jag på hur det var innan grammofon och akustisk återgivning
fanns. Vilken oerhörd upplevelse och kick det måste ha varit att
då få höra levande musik, då det blev så sällan.
När Johan Sebastian Bach var i tonåren gick han till fots trettio
mil för att få höra Buxtehude spela orgel. Ibland tycker jag
det är för lätt att bara sätta på en CD. Musikalisk
övermättnad. Inte bara musikalisk förresten, mer ljudövermättnad.
Skulle man flytta en människa från bara låt oss säga l950-talet
till l990-talet, tror jag han skulle bryta ihop av ljudnivån. Vår
anpassningsförmåga är stor; vi har vant oss vid en bullermiljö
som i själva verket är fullständigt outhärdlig. Absolut
tystnad hittar vi i industriländerna numera bara i ljudisolerade laboratorier.
Problemet är inte nytt. De seriösa tonsättarna uppmärksammade
det här redan i början av seklet, konstnärer brukar ligga före.
I Antons Weberns musik är pausen, tystnaden det viktiga, det som laddar
de få tonerna med ett oerhört innehåll. Amerikanen John Cage
komponerade 1952 ett verk som bestod av 4 minuter och 33 sekunders tystnad.
Är alltihop
teknikens fel? Alla maskiner och modern teknik har ju tillkommit för att
människor ska få det bättre. Får mer tid. Men i själva
verket gör ju tekniken att vi stressar mer än vi någonsin har
gjort i historien, att vi utsätter oss för mer och mer störningar
och buller och att miljön blir mer och mer människofientlig. Är
inte det, uppriktigt sagt lite ynkligt, att vi låter oss hunsas av tekniken,
istället för att vara dess herrar , som det så vackert hette
på utvecklingsoptimismens tid.
Svenskarna är ett tålmodigt folk. Vi gnäller och tjurar över
påbud och missförhållanden, men vi finner oss. Det är
inte så lite masochister över oss. I gamla tiders helvetesskildringar
var det inte bara hettan som plågade de fördömda. Det var också
det outhärdliga oväsendet, det helvetiska larmet . Men det är
ju så idag, att vi frivilligt uppsöker detta tillstånd när
vi går ut på lokal. Vi står där och grinar illa och skriker
till varandra en hel kväll medan trumhinnorna bågnar. Sen går
vi hem och suckar över hur jobbigt det var. För varje år blir
ljudnivån högre och högre. Det ska bli intressant att se var
gränsen går. I Dorothy Sayers deckare De nio målarna binds
en människa fast i ett kyrktorn intill klockorna. Han mördas av ljudvågorna.
Hörsel handlar mycket om psykologi. Man tror sig kunna konstatera att den
musik en människa tycker om ger mindre hörselskador än den man
tycker illa om även om båda sorternas musik spelas för högt.
Apropå psykologi: radions ljudarkiv: Plasket i vattnet , först riktig
människa, nu hopkramat papper. Mitt i naturen: rovdjuren kalasar på
benen, sellerisjälkar.
Hörseln är
vårt mest sociala sinnesorgan, det är ju en förutsättning
för språket.
Därför upplevs dövhet ofta värre än. blindhet.
Jag kommer allt med till insikt om att bullret är vår stora framtida
miljöfråga.
Jag fick som sagt många kontakter efter min krönika i Dagens Nyheter
om ljudterrorn på krogen: En var en mamma som bildat en förening
för att hennesbarn fått bestående hörselskador på
en rockkonsert.
En var ljudingengör som uppfunnit en användbar ljudanläggning
där ljudvågorna
tog ut varandra ( för dansrestauranger etc.) Måttligt intresse från
krögarna (jag deltog i en debatt i TV med krögare: Moment 22) . En
var en känd jazzmusikersom arbetat som bartender i Umeå. svårt
att få det klassat som arbetsskada.
En var förre miljöministern Anna Lind som var intresserad av ljudfrågan,
hon
använde artiklar av mej när hon talade om detta miljöproblem.
Musikaliska Akademins
ljudmanifest.
Frågan om buller och ljudstörningar är en fråga om makt.
Oftast får den som
bullrar mest rätt över den som vill ha det tystare: Motorvägar,
flygplatser ( EX. Borlänge). Det är också tufft, macho att föra
oväsen. Att vilja ha det tystare ses som lite mesigt. När jag intervjuats
har journalister ofta antytt att det är för att jag är medelålders
som jag börjar gnälla över högt ljud. Det stämmer inte:
EX med barnen på mina konserter. Det är också viktigt att komma
ihåg att det handlar inte om att stoppa alla höra ljud. Hög
musik man vara härligt, häftigt, om man själv får välja.
Dynamiken viktig. Det kraftfulla och starka ljudet blir trist om det är
monotont, det är kontrasterna som är det spännande. Just som
i en Beethovensymfoni, han var ju den främste upphovsmannen till dynamiken
i musiken.
Jag har kallat
det här lilla anförandet för "Earpeace och kampen mot ljudterrorismen".
Det är en provokativ uppmaning. Rätten till vår ljudmiljö
är ingen naturrätt. Den rätten måste vi ta oss. Det där
med Earpiece som jag skrev i min artikel var en ingivelse, ett kul uppslag,
nåt att tänka på. Många har hört av sig flera år
efteråt och undrat när jag ska starta organisationen. Jag fick lite
dåligt samvete, eftersom jag inte har tid och är bättre på
att skriva än att vara ledare för en organisation, men frågan
är öppen: det här är en folkrörelse i vardande. Det
är en viktig fråga, som jag tycker de andra miljörörelserna
har försummat. Och frågan är nu fri. Finn Zetterholm