Finn Zetterholm
är född 1945 och uppväxt i Sigtuna. Han spelade piano
och skrev knasiga noveller och dikter redan tidigt i tonåren.
Sin första visa skrev Finn 1965. Den hette "Bön till
mina föräldrar" och handlar om ett barn som protesterar
mot föräldrarnas vilda fester. Redan då bestämde
Finn titeln på sin första platta: Visor i trotzåldern.
Den gjorde han 1966 tillsammans med Staffan Atterhall och Bengt Sändh.
Finn Zetterholm tillhör det visgäng som
började uppträda på vispråmen Storken under det
sena 60-talet, dit också Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström,
Bengt Sändh, Evert Ljusberg m.fl. hörde. Finn började
turnera runt i Sverige tillsammans med Bengt Sändh. Ofta gjorde
de skandal i folkparkerna med sina fräcka och uppkäftiga sånger
- egentligen var Finn och Bengt de första punkartisterna i Sverige.Omtalade
blev deras medverkan i Ulf Thoréns TV-program Hvar 14:e dag.
Deras sånger blev för det mesta stoppade i Sveriges radio
och när de spelades blev de radionämndsanmälda. Finn
och Bengt gjorde ytterligare tre skivor tillsammans med egna sånger
(se discografi). De skrev också musiken och spelade med i Lars
Molins film Baddjävlar, som blev en av svensk televisions största
succéer.
1969-70 spelade Finn in en skiva med arbetardiktaren
Joe Hills sånger. Finn gjorde också ett stort antal barnprogram
i radio och TV under det tidiga 70-talet. Han var anställd som
visforskare på svenskt visarkiv 1969-71, samtidigt som han läste
in sin fil.kand. Där intresserade han sig speciellt för bortglömda
visgenrer som småvisor för barn och skämtvisor och fula
visor. Det resulterade i en skiva med barnvisor tillsammans med Mari
Selander: Lillfar & Lillmor, samt en skiva med fula visor: Folklår,
tillsammans med Bengt Sändh. Folklår blev en skandalsuccé
som förbjöds i radio och i Konsums butiker och sålde
närmare 100.000 exemplar. Även skivan Älskog, som Finn
gjorde tillsammans med Grynet Molvig, innehåller erotiska folkvisor,
fast lite mer finstämda. .
Samtidigt med detta turnerade Finn runt i Sverige och uppträdde
på alla upptänkliga scener : från Gröna Lund till
Liseberg, från Berns till buskfestivaler. Han medverkade också
och skrev sånger till den beryktade radiokabarén Kabaret
öppen kanal (tillsammans med bl.a. Rolf Börjlind, Gösta
Ekman, m.fl.) som slog svenskt rekord i radionämndsanmälningar.
TV-versionen av denna kabaret gjorde skandal och lades ner efter bara
ett par program, men redaktionen med Finn och de övriga gjorde
två scenkabaréer på Dramatens Nybropaviljong och
Restaurang Norra Brunn, som blev stora succéer. Många av
de bästa sångerna från dessa kabaréer finns
på Finns skiva Längtans blåa elefant (tillsammans med
Kabaretorkestern)
Finn har skrivit många sånger och sketcher
för scen: till Uppsala Stadsteater, Finsk TV, m.m. samt hundratals
sånger till dagsaktuella nyhetsmagasin i radio och TV. Han har
också tillsammans med Pierre Ström skrivit en pjäs för
Riksteatern om Carl Mikael Bellman: En gång där en källa
flöt. Med kollegan Rune Andersson har Finn gjort två av de
mest originella skivorna som spelats in i Sverige: Berusning och Benny
trivs.
Som
den rastlösa och mångkunniga person Finn är har han
dessutom skrivit tio barnböcker,
två läseböcker, gett ut visantologier och skrivit ett
stort antal kulturartiklar, debattinlägg och krönikor i dagspress
och radio. På 90-talet har Finns vispoesi fördjupats som
på den svindlande vackra Teckentydaren och på den poetiska
barnskivan Virvelvisor. Detta hindrar inte att han - som den oförbätterliga
visans värsting han är - återknöt samarbetet med
Bengt Sändh på skivan Snus, mus & brännvin. För
närvarande planerar Finn en bok om sina turnéer och minnen
av alla han träffat och jobbat med - och många är mycket
riktigt förfärade över vad som där kommer att avslöjas.
Som nästan den ende kvarvarande av de stora trubadurerna från
visans guldålder i Sverige är Finn Zetterholm idag -2000-
både kultförklarad och K-märkt.
Finn Zetterholm är en mångsysslare med fler strängar
än vad som får plats på en gitarr. Gå vidare
och läs om Finns olika verksamheter om ni vill engagera honom.
Tillbaka...